Madeleine´s

"-Man får sänka sina krav och göra omprioriteringar. Allt kanske inte behöver vara så perfekt hela tiden!" Jag hörde mig själv säga dessa ord högt och tydligt inför gruppen på vår sista träff med föräldragruppen. Gruppledaren berömde mig och sa att det lät som musik i hans öron. Precis så skulle man ju tänka när man var nyblivna föräldrar till en liten bebis. Glöm dammsugning och diskberget; mys med bebisen, ta hand om varandra och njut av tiden som aldrig kommer tillbaka! Det var så vi kom överrens om att tiden hemma skulle bli. Och jag var så stolt över mina egna ord.
Nu sitter jag här hemma i den "rosa bebisbubblan" och undrar hur sjutton jag ska kunna sluta plocka och plocka och plocka i oändlighet med irriterande prylar och skit som jag stör mig på. Någonstans inom mig vet jag dock att jag är skadad. Det är någon slags mani och tvångstanke jag har, att allt måste vara så perfekt hela tiden! Samtidigt undrar jag VEM av mina vänner & bekanta som skulle komma hem till oss och tänka "men herregud hur kan de leva i den här röran"?! Ingen antar jag... Så idag ska jag öva. När mina två vänner snart kommer på besök om några minuter har jag lämnat lite disk kvar i diskhon...även om det gör ont i hjärtat. Men det lindras ju tusen gånger om av mitt hjärta som ligger och snusar i soffan... <3