Madeleine´s

Måndag. Måndagen efter dopet och jag inser att dagarna hittills i december varit en tjock dimma av förberedelser för Elliots dag. För nu plötsligt "vaknar jag upp" och känner att jag totalt glömt att det snart är jul. Min hjärna har stannat tidsmässigt på första december. Oj det är ju redan den tionde..! Så nu har jag pustat en dag innan jag kliver in i nästa dimma... :) Den härliga, men ack så täta, juldimman!

Elliots dopdag blev en dag att minnas! Förmiddag med stress och piff in i det sista (allt måste ju vara perfekt!) innan vi åkte till kyrkan. När vi väl kom dit blev jag lugn och insåg att nu, nu är det bara att luta sig tillbaka och åka med!
Mina tårar sprutade när vi stod framme i kyrkan. Min f.d. kollega sjöng så fint och i mitt huvud var det jag som skrivit texten till min fina lilla pojke. Tror det minsann fanns fler som fällde en tår... ;)
Faddrarna skötte sig utmärkt med att hålla i Elliot, läsa dikt och hälla dopvatten! ❤

Efter kyrkan samlades vi hemma hos oss. Min oro över hur 41 par skor skulle kunna samlas i vår lilla hall var som bortblåst! Det var bara så himla härligt att se den sköna blandningen av folk inne i vårt hem! (Och nu vet vi att framtida stora fester inte är något att oroa sig för!)

Min vision för dopfikat hade länge varit en stooor, hembakt fikabuffe upplagd i fina burkar och omaka kakfat... Och YES! Vi lyckades! 20 olika sorter att välja och vräka i sig utav! Ut med den gamla uttjatade tårtan, in med fikabuffe! Av våra gästers kommentarer att döma var det en hit! :) Tyvärr har jag bara några detaljbilder på buffén i mobilen, återkommer med bättre bilder!

Elliot fick så otroligt många fina presenter! Många gick i dalahästens spår... ;) TACK alla fina gäster! Ni gjorde dagen oförglömlig! ❤
Och TACK till alla mina medhjälpare!

(Och om vårt hem hade varit lite större och vår budget detsamma hade vi med glädje bjudit in alla vi egentligen hade velat ha med oss den här dagen! För visst var ni saknade! Önskar att ni förstår...)