Madeleine´s

När vi som bäst satt och jäste i soffan igår kväll och precis hade stängt av världen runt omkring, ni vet, satt upp håret i en ganska ful tofs mitt på huvudet, hoppat i Älsklings t-shirt och såg allmänt ful ut ringde det på dörren. Shit också! Tipi skällde som en galning och jag försökte hålla i henne medan Älskling gick och öppnade. Jag hörde inte ett ord vad som sades vid dörren eftersom Tipi skällde så högt. Älskling kom tillbaks från dörren och sa försiktigt; "Vill vi köpa jultidningar?" Hmm. Ja, men varför inte!? Visst! In kommer 3 små tjejer tassandes. Tipi rusar fram och börjar pussa dem i ansiktet som ett "förlåt för att jag skällde på er". Jag och Älskling börjar bläddra i varsin jultidning. Och så säger en av flickorna; "Oj, vad fint ni har det!"
Jag blir jätteställd och tänker på skohögarna som de fått kliva över för att komma in i hallen, morgonrocken som ligger kastad över en stol, en öppnad vinflaska på bänken, trattisar som ligger på tork på en tidning, kaoset på vardagsrumsbordet och inte minst allt damm som ligger väl synligt efter de rivna gipsskivorna i "gamla köket". De andra två tjejerna håller med och nickar. Vadå?! tänker jag. Ser ni inte hur jäkla stökigt det är?! Ser ni inte allt skit som ligger framme här och där?! Nej, dom såg bara att det var fint. Till och med där vi har rivit tyckte dom att det var fint. I mina ögon är det KAOS, med stora bokstäver.

Sms-konversation med Mia här om dagen;

Mia: Tänkte om du vill ha sällis om jag ska komma ut till dig?

Jag: Ja jättegärna! Men jag har stökigt och jag orkar verkligen inte städa innan du kommer!

Mia: Joo men schyssta då, kan du inte städa? Snälla?!

Det går några minuter...

Mia: Jag slår vad om att du städar just nu!

Jag: Näe! Det gör jag faktiskt inte!

Men vad tror ni jag gjorde...? Hihi...


Inte mitt hem just nu...