Are you impressed???
I´m impressed! Vasaloppet 2010 är över.
Jo, det känns att man varit vaken sedan 03.30 imorse. När grabbarna som skulle kliva upp supertidigt för att ta sig ner till starten i Berga by vaknade jag också och kunde inte somna om. Mina nerver var i obalans. Mina nerver?! Jag som bara skulle följa åkarna med BIL under hela dagen... Galet! Kan bara gissa hur nerverna kändes hos Älskling och hans morbror. Och om JAG känner mig sliten efter den här långa dagen är det inget mot hur de känner sig. Älskling ligger tryggt nedbäddad under täcket och huttrar med frossa. Om man har åkt 9 mil på skidor så får man ligga under täcket och tycka lite synd om sig själv. Jag önskar att jag kunde känna lite av de känslorna som han känner just nu, bara för att på riktigt förstå vad han gått igenom. När man följer en åkare från start till mål och ser hur han efter varje kontroll mer och mer bryts ner så kan man ändå ana hur det känns där ute i spåret. Jag är så stolt och så imponerad! Att han sedan klarade sin måltid är en bonus,
då vet jag att han också är nöjd och stolt, min hjälte! :) I <3 U honey!
Hur många år kommer det ta innan han står där igen, på startlinjen med 16´000 andra? Vill ni gissa? Jag tippar på 4 år. 
Man är aldrig ensam...
I bilen är det varmt och skönt... :) 
Ur spår...
Hjältarna! :)
Känns lite som man levt i en bubbla hela dagen.
Jag måste visst återgå till verkligheten nu.
Till sängen. Till jobbet.
God natt och tack för idag! :)
Tack alla som hejat och stöttat! :)
