Wherever it may take me
Den här dagen har förvandlats så många gånger. Jag vaknade med en härlig känsla av att ha en ny ledig dag framför mig. Efter en stund förvandlades den härliga känslan till oro över att inte veta vad jag skulle ta mig till med dagen. Minutrarna gick och när jag tillslut insåg att jag hade låtit flera timmar passera utan att ha bestämt mig och kände att det då var försent för att till exempel åka och hälsa på mamma och pappa och min syster fick jag sån hemsk ångest och dåligt samvete... Jag ringde till Syster och grät en skvätt. Sen kändes allt mycket bättre. :) Jag fick någon slags städmani och putsade lägenheten. När jag sedan fick en ledtråd om att mamma och pappa var på väg HIT fick jag bråttom att åka och handla något att bjuda på...och toapapper som var slut. :)Mycket riktigt hittade jag dem på Ica, föräldrarna alltså. Jag blev glad av att se dem och av att få besök!
Vilken bra dag det blev! :) Bästa föräldrarna...dom är mina!
"...and down the waterfall
wherever it may take me
I know that life wont break me..."
Fina tulpaner står kvar på bordet som ett bevis för deras besök.
Tack! Jag älskar er!
