Madeleine´s

Vet ni vad?
Ibland vill jag bara spy på mig själv när jag ältar mina så kallade "problem".

Det finns en fin tjej som jag kände för några år sedan. Vi jobbade tillsammans och jag tror vi gillade varandra väldigt mycket. Jag har många starka minnen av henne. Hon är en sådan person man ser upp till. Hon är vacker. Hennes mod och styrka lyser liksom igenom och gör att hela hon lyser. Nyss var hon den lyckligaste människan på jorden. Men hon förlorade någon. Hon förlorade just den "någon" som man aldrig någonsin vill förlora... Hon förlorade den personen man hittar en gång i livet, den personen man vill bli gammal tillsammans med. Min smärta och sorg när jag fick reda på detta går inte att beskriva. Nu följer jag hennes liv i smyg, lite vid sidan om... Samtidigt som jag vill visa att jag tänker på henne och hennes lille bebis är jag rädd att säga och skriva fel saker...att på något klumpigt sätt klampa in i hennes liv utan att hon vill det. När jag läser hennes texter och försöker förstå den ofattbara känslan så gråter jag alltid.
 Känslan av att förlora den som man älskar.

Hur mycket väger mina skitproblem i jämförelse med det hon går igenom?
Finaste du, jag tänker på dig så att det gör ont i hjärtat!
Jag tycker att du är så otroligt stark. Du är fortfarande lika vacker som du alltid varit och er son är lika vacker som du. Finaste du, jag tänker på dig...


"Young girl, don't cry
I'll be right here when your world starts to fall
Young girl, it's all right
Your tears will dry, you'll soon be free to fly

When you're safe inside your room you tend to dream
Of a place where nothing's harder than it seems
No one ever wants or bothers to explain
Of the heartache life can bring and what it means

When there's no one else
Look inside yourself
Like your oldest friend
Just trust the voice within
Then you'll find the strength
That will guide your way
If you will learn to begin
To trust the voice within"