Madeleine´s

Jag måste säga att det var en underlig känsla... Vilken känsla undrar ni?

Till att börja med var det en konstig känsla att sitta hemma hos en gammal klasskompis
(som jag knappt kände när vi gick i skolan) och dricka bubbel på en liten "förfest".
Sen var det underligt att stå utanför Wasastugan klockan sex på kvällen och vänta på att bli insläppt.
Sen var det underligt att sitta inne på Wasastugan med så många människor som man känner igen så väl,
men som man egentligen inte känner överhuvudtaget! Underligt är också ordet för hur det känns när det sedan plötsligt känns som världens mest naturliga grej att sitta och prata med sina gamla klasskompisar
som att man aldrig hade varit ifrån varandra mer än en skolfri helg. :)
Sedan kändes det underligt när man insåg vilka människor som man faktiskt saknat och vilka man kommer klara sig så sjukt mycket utan resten av livet!
Jag är glad att kvällen utvecklade sig som den gjorde.
Och jag är glad att jag spenderade den begränsade tiden vi hade igår på bästa möjliga sätt!

Vi ses väl kanske om 10 år igen? Eller kanske 5..? :)

Thank you!