Madeleine´s

Kom just in från promenaden med Tipi.
Vi har ofta Tipi lös eftersom hon har väldigt mycket spring i benen och inte skulle kunna springa av sig det hon behöver genom att gå kopplad dygnet runt. Självklart har vi alltid kopplet med oss i beredskap och är inte helt dumma i huvudet så hon får inte gå okopplad överallt!
Idag gick vi på den vanliga skogsvägen. Tipi sprang lös i godan ro och strosade och nosade. :)
Lite längre fram på vägen såg jag att det kom en person emot oss, så jag stannade och kopplade Tipi och fortsatte sedan gå.
När vi är typ 10 meter ifrån den där människan så stannar hon upp och står och stirrar på Tipi helt förstelnad.
(Det var en kärring i en stor mörk dunjacka.)
Tipi börjar skälla, men vi fortsätter att gå förbi. Då kläcker kärringen ur sig;
"-Usch! Jag som är så rädd för hundar!" (All respekt för det!)
"-Ja, men hon är inte farlig." Säger jag och ler och försöker se snäll ut.
Tanten fnyser och forstätter.
"-Nähä du! Usch jag fick alldeles kalla kårar. Och så hade du väl henne lös tidigare?"
Och så snörpte hon ihop sin lilla mun.
"-Ja, det hade jag." (SO WHAT?! Hon är ju kopplad nu!)

Är det någonting som gör mig förbannad så är det människor som är okunniga, dumma och arroganta!
Stanna då för sjutton inte och stirra på hunden om du är så fruktansvärt rädd!

På vägen hem kom jag sedan på 1000 saker som jag skulle ha sagt till den där...den där...ja, ni förstår vad jag egentligen vill kalla henne!
Jag skulle bl.a. ha sagt; "-Ja, jag hade nog också blivit skräckslagen om en sån ful kärring stannat och glott på mig!"
Förresten vet jag inte vad hon hakade upp sig på när jag redan hade kopplat Tipi. Det hade ju varit en annan sak om jag nonchalant låtit Tipi gå lös fortfarande.

Sånt här kan göra mig galen! Sköt er själva grinpittar! :(
Otroligt nog så känner jag min hund bättre än vad ni gör!