Flashbacks...

Igår hände nåt på jobbet som fick mig att inse att något sitter kvar i kroppen 
efter mina två "fynd" av människor som inte är i livet...
Det ringde en man till receptionen och frågade efter sin vän som de "dumpat" på ett hotellrum efter att han blivit "utsatt" för sin svensexa. Mannen i telefonen visste inte vilket rum vännen bodde på, eller ens i vilket namn rummet var bokat...
Efter lite detektivarbete lyckades vi klura ut det. Jag kopplade upp mannen på rummet, utan svar. Flera andra vänner till den här killen ringde också och försökte få tag på honom, men han svarade inte.
Då ringer den "första" mannen igen och så säger han ordagrant så här;
"-Vår kompis svarar inte på rummet och inte på sin mobil. Han var väldigt berusad igår när vi lämnade av honom och nu är vi oroliga att något allvarligt har hänt. Har du lust att gå upp på rummet och kolla?"
Genast hände nåt med mig.
Det kändes som jag blev helt paralyserad.
Hjärtat slog som det var på väg ut ur bröstet och jag kände mig nästan svimfärdig.
"-Ja visst, vi ordnar det..." svarade jag nog lite avlägset i telefon.

Jag gick inte upp på rummet. Skickade en kollega. Det var ingen fara med killen.

Det är tokigt för man tror att saker försvinner efter ett tag. Tydligen har det inte gått nog lång tid...



Kommentarer
Postat av: Jimi Wikman

Sånt går inte ur i första taget...det kanske inte känns som det är något problem, men det ligger där i bakhuvudet och trycker.



Skönt att allt gick bra iallafall, det hade ju varit LIIIITE väl om det hade blivit omgång 3...

2008-11-02 @ 11:38:37
URL: http://www.mortfiles.se
Postat av: Anonym

Gumman om jag jobbar, ring mig jag går igen

Puss och kram

BackhopperskanL

2008-11-02 @ 17:31:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0