Arga Madde och glada Madde
Det är galet hur mitt humör kan åka upp och ner som värsta bergochdalbanan...
Sara och jag pratar ibland om hur vi tror att kroppen påverkas negativt
av de där små pillren man stoppar i sig år ut och år in.
Jag tror på det till 100 %!!!
Se bara hur det gick förra året när jag skulle prova en ny sort, det fungerade ju inte överhuvudtaget!
Jag hade ätit samma gamla vanliga piller i säkert 10 år (och kanske hade jag lärt mig leva med humörsvängningarna jag fick av dom) men när jag sen blev beordrad att byta sort så kraschade allting samman!
Jag blev ett riktigt litet monster. (Jag är chockad över att Henrik stod ut med mig under den tiden...du är bäst älskling!) Jag klarade inte av att äta dom så jag slutade med dom efter några månader
eftersom jag inte stod ut med mig själv.
Ni som känner mig väl vet vad som hände sedan... För er andra; Jag blev gravid. Fick åka in akut till sjukhuset ett par gånger...och jag fick sedan missfall.
(Det var därför jag mådde skit och inte var mig själv från julen -07 och första halvan av detta året.)
Vet inte varför jag berättar det här just nu, men det är ingen hemlighet så varför inte...
Det jag vill komma till är att när jag sedan pratade med barnmorskan
om hur jag mådde av pillren så var hennes svar:
-Ja, det är inte konstigt att du känner dig låg och nästintill blir deprimerad eftersom största innehållet
i de här p-pillren innehåller "låg-hormoner" som gör dig dämpad.
What?!
Jaha, och vad ska det vara bra för då?! Det är ju helt idiotiskt att man proppar i sig sånt.
Jag är fortfarande ett litet monster ibland...
Ska nog sluta..snart! ;)
Sara och jag pratar ibland om hur vi tror att kroppen påverkas negativt
av de där små pillren man stoppar i sig år ut och år in.
Jag tror på det till 100 %!!!
Se bara hur det gick förra året när jag skulle prova en ny sort, det fungerade ju inte överhuvudtaget!
Jag hade ätit samma gamla vanliga piller i säkert 10 år (och kanske hade jag lärt mig leva med humörsvängningarna jag fick av dom) men när jag sen blev beordrad att byta sort så kraschade allting samman!
Jag blev ett riktigt litet monster. (Jag är chockad över att Henrik stod ut med mig under den tiden...du är bäst älskling!) Jag klarade inte av att äta dom så jag slutade med dom efter några månader
eftersom jag inte stod ut med mig själv.
Ni som känner mig väl vet vad som hände sedan... För er andra; Jag blev gravid. Fick åka in akut till sjukhuset ett par gånger...och jag fick sedan missfall.
(Det var därför jag mådde skit och inte var mig själv från julen -07 och första halvan av detta året.)
Vet inte varför jag berättar det här just nu, men det är ingen hemlighet så varför inte...
Det jag vill komma till är att när jag sedan pratade med barnmorskan
om hur jag mådde av pillren så var hennes svar:
-Ja, det är inte konstigt att du känner dig låg och nästintill blir deprimerad eftersom största innehållet
i de här p-pillren innehåller "låg-hormoner" som gör dig dämpad.
What?!
Jaha, och vad ska det vara bra för då?! Det är ju helt idiotiskt att man proppar i sig sånt.
Jag är fortfarande ett litet monster ibland...
Ska nog sluta..snart! ;)
Kommentarer
Postat av: Erika
Har du provat typ P-stav eller nåt? Jag provade och det funkade bättre än p-piller men inget funkar på mig eftersom jag blir ett litet monster som tappar humöret och bara gråter. Men det kanske funkar för dig? Tråkigt med missfall, önskar att dom kunde komma på något som gjorde att det lilla livet satt fast där inne. Själv hade jag inget på tre år och blev aldrig med barn.. fast nu när vi ville gick det ju bra =)
Postat av: Jimi Wikman
P-piller är livsfarliga!
Tråkit att höra om ditt missfall, jag hade ingen aning :(
Trackback
