Madeleine´s

Att "checka in" sig själv på sjukhuset för en dag kan vara spännande, om än lite läskigt.
Gulliga små sköterskor som ler lugnande emot en och allvarliga läkare som blåser förbi i korridorerna, de oändliga korridorerna...
Jag hoppade i kläderna jag fick i handen; en vit, urtvättad, tunn rock med landstingets logga på bröstet. Ett par gräddvita strumpor som räckte högt upp på låren. Blåa sock-i-plast och som grädden på moset; en blå badmössa att matcha med plastsockorna.
I min nya utstyrsel visades jag till min lilla brits. Fick en liten kopp lugnande vätska och kröp ner under filten...
Väntan.
Lite trött i bollen rullades jag vidare till nästa sal där minst 5 sjukhusrockar stod redo. En kort presentation och ta i hand. "-Trevligt, hejsan".
Den manliga narkossköterskan letade blodådra på handleden och hittade tillslut något att sticka nålen i. Lite EKG-lappar på bröstet och en klämma på fingertoppen. (Herregud ska det va nödvändigt?!) Medan den manlige sköterskan berättade vad som komma skulle gav han mig lite "frisk luft" i en mask över näsa och mun. Han sa att de först skulle ge mig lite smärtstillande genom armen och att jag kunde bli lite yr, sen skulle sömnmedlet ges... Innan han ens pratat klart sov jag som en stock!
Vaknade upp en dryg timme senare i en annan sal. (Värst vad trött jag är, jag sover lite till...) Snart började det röra på sig på de andra britsarna och det var nog dags att vakna. Det utlovade fikat med macka och te hägrade. "-Jag vill upp!" (Man är hungrigare än vanligt när man inte ätit sen kvällen innan...) Yr i bollen bytte jag tillbaks till mina egna mysbyxor och kastade mig över tekokaren och mackan.
Jäklar va gott!

Dags att åka hem.
På återseende. Inte alltför snart hoppas jag...