Vila i frid...

Igår kväll, mitt under Maries födelsedagskalas, somnade min underbart fina gammelfarmor in...
Ett tag verkade det som hela världen stannade upp.
Alla höll andan...allt stod helt stilla.

Man kan aldrig vara helt förberedd på att något sådant ska hända. Jag visste ju så väl att hon blivit sämre och tröttare på senaste tiden, men aldrig kunde jag tro att det skulle ske igår. Jag trodde jag skulle hinna upp och hälsa på henne igen... Vi ska ju upp till Norge i mars.
Too late...
Allt jag hann var att skicka ett fjuttigt kort till henne vid alla hjärtans dag. Fina lilla gammelfarmor...

Jag tror inte jag förstått det helt ännu. Jag kommer förstå när jag är där nästa gång...när jag ser hennes lilla vita hus och inser att det är tomt nu. Hon sitter inte i sin fåtölj framför brasan. Ingen skrattar och berättar roliga historier från sitt långa, rika liv...
Det är tyst och tomt.

Hon har alltid varit som en mormor eller farmor för mig och Marie. Och alltid som en mamma för pappa. Stackars pappa...så ledsen han måste känna sig...

Det värmer i hjärtat att veta att hon inte var ensam. Då kanske hon inte var så rädd...

Jag kommer sakna dig!!!

Kommentarer
Postat av: Malin

Ohhh gumman.... som sagt stora kramar från mig till dig!

2008-02-22 @ 11:49:25
Postat av: Sara

jag beklagar verkligen..vet hur mkt hon betydde för dig..tänker på dig vännen..hälsa din pappa så mycket från mig..tack för födelsedagskortet!!! puss puss

2008-02-27 @ 11:10:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0