Dumpa mig!
Jag känner redan att det här inlägget kommer bli snurrigt... Känsliga läsare varnas!
Jag börjar från början med att beskriva hur min dag varit:
SÅDÄR JA!
Då har vi kommit till själva scenariot som jag försökt måla upp lite spännande med förtexten här.
Ni förstår poängen. Jag hade väntat på honom hela dagen. Längtat. Och, dum som bara lilla blonda jag kan vara, målat upp någon slags bild av hur mysigt det skulle bli när han äntligen skulle komma hem och göra mig sällskap. Vi hade ju pratat på telefon flera gånger under dagen och det var ju såna sköna "vibbar" . Båda var på bra humör och inget tjafs (som det varit de senaste dagarna...). Perfekt!
PAAAANG-------------------------------------BOOOOM----------------------BRAAAAAK---------ÅSKVÄDER-------------------------
Så kändes det i min kropp och mitt huvud. Det var som en jättelik storm drog in över mig. Vad fan säger man??!!
Det blev i alla fall ingen "sista upp-piffning" kan jag lova...
Här vill jag gärna ha lite feedback!
Jag blev såklart (i min värld) besviken..och ledsen...och arg. Jag förbannar mig själv att jag inte kan hålla det inom mig. Jag ville inte visa honom vad jag kände!
Egentligen är det väl skitsamma om han väljer att gå ut, fine, gör det, ha roligt!
Men kan nån se det ur min synvinkel och kanske ha minsta förståelse för mina handlingar och känslor just den här dagen?
Jag känner mig som världens larvigaste och mest svartsjuka människa. (Jag ÄR svartsjuk av mig, det vet ni som känner mig.) Jag litar på honom, det gör jag verkligen. Men jag litar inte på de andra, de runt omkring.
Så det som verkligen blev kvar av det jag målat upp hela dagen var de 5 minutrarna han var hemma och bytte om innan kompisen kom och hämtade upp honom.
Jag börjar från början med att beskriva hur min dag varit:
Sambon har varit på jobbet hela dagen. Jag har försökt underhålla mig själv hemma i vår lägenhet. Tipi är ju också alltid hemma, så vi gick på en långpromenad. Jätteskönt fastän det var gråare än grått ute! När jag kom hem bestämde jag mig för att göra en liten "renovering" av mig själv. (Jag hade redan börjat dagen med att sola!) Ni vet, sånt som tjejer gör ibland; ta en riktigt lååång varm dusch, raka benen, fila fötterna, hårinpackning, peela lite, noppa ögonbrynen och göra både manikyr och pedikyr (t.o.m. lägga ner tid på att göra en egen FRANSKmanikyr på händerna). Hela kitet liksom. Och därefter, tänkte jag en tanke som kanske bara vi tjejer tänker(???) ibland;
"ikväll ska jag vara rikigt fräsch när älsklingen kommer hem från jobbet!"
Det var fortfarande kanske 6 timmar kvar innan han slutade. Som pricken över i:et bakade jag en liten hallon/chokladpaj med grädde. *mums*
Klockan blir halv 9 och jag vet att älsklingen nu sitter i bilen på väg hem till mig.
Men det tar ju åtminstone 15 minuter så jag hinner piffa till mig en sista gång.
Telefonen ringer.
-Hej det är älskling. Jag tänkte gå ut och ta en öl ikväll med grabbarna."ikväll ska jag vara rikigt fräsch när älsklingen kommer hem från jobbet!"
Det var fortfarande kanske 6 timmar kvar innan han slutade. Som pricken över i:et bakade jag en liten hallon/chokladpaj med grädde. *mums*
Klockan blir halv 9 och jag vet att älsklingen nu sitter i bilen på väg hem till mig.
Men det tar ju åtminstone 15 minuter så jag hinner piffa till mig en sista gång.
Telefonen ringer.
SÅDÄR JA!
Då har vi kommit till själva scenariot som jag försökt måla upp lite spännande med förtexten här.
Ni förstår poängen. Jag hade väntat på honom hela dagen. Längtat. Och, dum som bara lilla blonda jag kan vara, målat upp någon slags bild av hur mysigt det skulle bli när han äntligen skulle komma hem och göra mig sällskap. Vi hade ju pratat på telefon flera gånger under dagen och det var ju såna sköna "vibbar" . Båda var på bra humör och inget tjafs (som det varit de senaste dagarna...). Perfekt!
PAAAANG-------------------------------------BOOOOM----------------------BRAAAAAK---------ÅSKVÄDER-------------------------
Så kändes det i min kropp och mitt huvud. Det var som en jättelik storm drog in över mig. Vad fan säger man??!!
Det blev i alla fall ingen "sista upp-piffning" kan jag lova...
Här vill jag gärna ha lite feedback!
Jag blev såklart (i min värld) besviken..och ledsen...och arg. Jag förbannar mig själv att jag inte kan hålla det inom mig. Jag ville inte visa honom vad jag kände!
Egentligen är det väl skitsamma om han väljer att gå ut, fine, gör det, ha roligt!
Men kan nån se det ur min synvinkel och kanske ha minsta förståelse för mina handlingar och känslor just den här dagen?
Jag känner mig som världens larvigaste och mest svartsjuka människa. (Jag ÄR svartsjuk av mig, det vet ni som känner mig.) Jag litar på honom, det gör jag verkligen. Men jag litar inte på de andra, de runt omkring.
Så det som verkligen blev kvar av det jag målat upp hela dagen var de 5 minutrarna han var hemma och bytte om innan kompisen kom och hämtade upp honom.
Egentligen, kan det inte vara så att man innerst inne är rädd att bli dumpad? Att bli ensam..? För då skulle ju alla dagar se ut så här. Då skulle man ju alltid vara besviken...
Jag vet inte. Säg ni. Hur är det???
Jag vet inte. Säg ni. Hur är det???
Kommentarer
Postat av: Anna-Lena
gumman!!
i know the feeling... grrrrrrrrrrrrr.... been there done that!!!! grrrr.. så jäkla besviken man blir. mna har målat upp underbaraste bilden om hur bra det ska bli och sen kommer han och har inte samma sinnesstämning som man själv har. grrr. ggrrr. grrr .grrr. senast igår för mig
Trackback
