Madeleine´s

Redan en månad har passerat sedan jag låg och svettades i en sjukhussäng och upplevde vårt lilla mirakels ankomst! Grattis lilla Elliot som blir stora killen idag!

Tänk vad vi har det bra, vi som är hemma hela dagarna och bara myser. Eller vad säger ni om mina mys-kompanjoner? Ser det inte härligt ut?! :)

Efter många dagar i rad med besök av fina familjemedlemmar och vänner som vill hälsa på vår lilla prins har vi både igår och idag "besöksfria dagar". Det är såklart jättekul med besök, men det tar ju på krafterna också!
Idag blir det bara promenad och sen mysdag! Jag ska försöka ta tag i sånt som jag hatar; försöka förstå mig på alla konstiga regler med föräldraledighet och även kolla över lite försäkringar... Jiihoo. Jag blir mest frustrerad när allt ska vara så krångligt! Någon av er där ute som är expert som jag kan rådfråga när (ja, inte om, utan NÄR) jag kör fast?! :) Hehe... Trevlig fredag på er!

"-Man får sänka sina krav och göra omprioriteringar. Allt kanske inte behöver vara så perfekt hela tiden!" Jag hörde mig själv säga dessa ord högt och tydligt inför gruppen på vår sista träff med föräldragruppen. Gruppledaren berömde mig och sa att det lät som musik i hans öron. Precis så skulle man ju tänka när man var nyblivna föräldrar till en liten bebis. Glöm dammsugning och diskberget; mys med bebisen, ta hand om varandra och njut av tiden som aldrig kommer tillbaka! Det var så vi kom överrens om att tiden hemma skulle bli. Och jag var så stolt över mina egna ord.
Nu sitter jag här hemma i den "rosa bebisbubblan" och undrar hur sjutton jag ska kunna sluta plocka och plocka och plocka i oändlighet med irriterande prylar och skit som jag stör mig på. Någonstans inom mig vet jag dock att jag är skadad. Det är någon slags mani och tvångstanke jag har, att allt måste vara så perfekt hela tiden! Samtidigt undrar jag VEM av mina vänner & bekanta som skulle komma hem till oss och tänka "men herregud hur kan de leva i den här röran"?! Ingen antar jag... Så idag ska jag öva. När mina två vänner snart kommer på besök om några minuter har jag lämnat lite disk kvar i diskhon...även om det gör ont i hjärtat. Men det lindras ju tusen gånger om av mitt hjärta som ligger och snusar i soffan... <3

Vi har så smått börjat röra oss utanför hemmets väggar med vår lilla bebis. För nog är det tryggt och skönt att vara hemma där man vet att man har nära till skötbord, blöjor och ombyten.
Så idag har lilla pyret varit och fikat på ett fint ställe vid vattnet och handlat i affären! Inte illa va? ;)

Dagarna går snabbt och för precis en vecka sedan flyttade vi ner från förlossningen och in på BB. Redan en vecka gammal är han, vår lilla älskling. Vi försöker ta dagarna som de kommer och det gör inget om vi blir liggande i soffan hela dagen lång. Så länge vi är tillsammans är tillvaron hur bra som helst! Min lilla familj! <3

I måndags när jag publicerade mitt inlägg visste jag inte att jag 25 timmar senare skulle ligga på förlossningen med vår alldeles färska pojke i mina armar. Vilken resa vi varit med om! Går såklart inte att sätta ord på alla känslor, varken på smärtan eller den totala glädjen! Tisdag 31 juli kl. 18.54 bestämde han sig för att komma ut. I fredags fick vi lämna BB och åka hem. Så skönt att komma hem till sitt eget istället för att ligga på BB i en sal med två andra nyblivna mammor. Jobbigast var att Älskling inte fick vara kvar på nätterna... Så borta bra men hemma bäst! :) Nu myser vi och försöker få nån rätsida på tillvaron med nya rutiner och prioriteringar. Sömnbrist, javisst, men man får ju så mycket annat! <3 Och jag glider runt i min Ziperall och ser farlig ut...haha! Bästa mammaplagget! Kram på er!